STANDARD FÖR IRISH SOFTCOATED WHEATEN TERRIER

URSPRUNGSLAND/ HEMLAND:
Irland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Tidigare jakthund, numera främst sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 3, sektion 1

BAKGRUND/ ÄNDAMÅL:
Den historiska bakgrunden för irish softcoated wheaten
terrier är tämligen dunkel p.g.a. rasens släktskap med de
andra irländska terrier-raserna. Wheatenterriern är troligen
den äldsta av de fyra raserna. Dess existens i åtminstone
200 år antyds i gamla skrifter där man refererar till "softcoated
dogs". Släktskapet med den moderna irländska
terriern, även om det inte är så väl dokumenterat, verkar vara
resultatet av medvetna experiment-korsningar mellan
raserna. Wheatenterriern har troligen en tämligen blandad
härkomst. Irish softcoated wheaten terrier användes av
småbrukare till allehanda göromål på gårdarna, inte minst för
att hålla efter skadedjur. Rasen användes under lång tid till
den svåra jakten på grävling och utter. Trots
wheatenterrierns gamla anor var det inte förrän 1937 som
irländska kennelklubben erkände den som officiell ras.
Rasen ökar stadigt i popularitet och är numera välkänd runt
om i världen.

HELHETSINTRYCK:
Rasen skall vara robust, aktiv och kompakt med en välbyggd
kropp som ger intryck av styrka. Den skall varken vara
högställd eller lågställd.

UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR:
Rasen skall vara livlig och sportig med bra temperament.
Den är synnerligen tillgiven och trogen och mycket intelligent.
Den är en pålitlig vän som försvarar utan aggressivitet.

HUVUD:
Huvudet skall som helhet vara kraftfullt utan att vara grovt.
Det skall vara långt och i proportion till kroppen.
Skallparti: Skallen skall vara flat och slät mellan öronen. Den skall inte
vara för bred.
Stop: Stopet skall vara markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och väl utvecklad.
Nosparti: Nospartiet skall inte vara längre än skallen.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga och starka med stora
regelbundna tänder. Bettet skall vara saxbett eller tångbett,
varken under- eller överbett.
Kinder: Kindbenen skall inte vara framträdande.
Ögon: Ögonen skall vara väl placerade, mörka eller mörkt
hasselnötsbruna, inte för stora eller framträdande.
Öron: Öronen skall vara små till medelstora. De skall bäras
framåtvikta med vikningen i nivå med skallens övre plan.
Rosenöron eller öron med vikningen för högt är inte önskvärt.

HALS: Halsen skall vara medellång, kraftig men inte grov med löst
halsskinn.

KROPP:
Kroppen skall inte vara för lång. Längden från manken till
svansroten skall vara ungefär densamma som avståndet från
manken till marken.
Rygg: Ryggen skall vara stark och plan med jämn överlinje.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och kraftfullt.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben.
Svans: Svansen skall vara väl ansatt och inte för tjock. Den skall
bäras glatt men aldrig över ryggen. I hemlandet kuperas den
så att 2/3 av ursprungliga längden är kvar, förutsatt att det är
i balans med hundens proportioner. Okuperad svans är
tillåtet.

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara fullständigt raka, oavsett från vilket håll man ser dem. De skall ha god benstomme och muskulatur.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda, finmejslade och muskulösa.
Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande.
Tassar: Tassarna skall vara små och inte spretiga. Svarta klor föredras men varierande mörka färger tillåts.

BAKSTÄLL:
Bakstället skall vara väl utvecklat med kraftfull muskulatur.
Lår: Låren skall vara kraftiga och muskulösa.
Knäled: Knälederna skall vara vinklade.
Has: Hasorna skall vara lågt ansatta och haslederna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
Tassar: Baktassarna som framtassarna.

RÖRELSER: Rörelserna skall vara parallella sedda både framifrån och
bakifrån. Från sidan sett skall rörelserna vara fria, lätta och
koordinerade.

PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara enkel, endast på öronen får underull
förekomma. Strukturen skall vara mjuk och kännas silkig och
inte grov. Unghundar är undantagna från detta.
Frisyrklippning är tillåtet.
Frisyrklippning: Pälsen klipps kort på halsen, bröstet och
skallen. Den lämnas särskilt lång över ögonen och på
underkäken. Mustascher är önskvärt. Ymnig behåring
lämnas på benen. Kroppspälsen klipps så att den följer
kroppens konturer men den skall inte vara skulpterad.
Svansen klipps kort och prydligt avsmalnande.
Naturlig päls: Pälsen skall som längst inte överskrida 12,7 cm
(dvs 5 inches). Den skall vara mjuk, vågig eller löst lockig
och med lyster som silke. Under inga omständigheter skall
pälsen ”fluffas” upp som på en pudel eller old english
sheepdog. Hundar som presenteras i sådan pälskondition
ger en felaktig bild av både typen och rasen.
Valpar: Speciell uppmärksamhet skall ges till utvecklingen av
valppälsen. Valpar föds sällan med den korrekta
vuxenpälsen, hänsyn måste därför tas till detta vid
bedömning. De går igenom flera stadier av förändring av
både färg och pälsstruktur innan de får den färdiga
vuxenpälsen, vilket oftast inträffar mellan 18 månader och
2 1/2 års ålder.
Färg: Alla rena nyanser av vetefärg, från ljust till en gyllene
rödaktig färgton. Pälsen på huvudet skall ha samma färg
som pälsen på kroppen. Öronbasen får ha en mörkare nyans
och det är inte ovanligt att den täcks av ett tunt lager ljusa
pälshår. Valpar kan vara rödaktiga, gråaktiga eller ibland rent
vetefärgade. Masken är vanligen svart. Ibland förekommer
en ål, dvs ett svart band längs ryggraden samt även svarta
hårspetsar över hela kroppen. Dessa mörka hårstrån ljusnar
med åldern och försvinner.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhundar 46-48 cm, tikar något lägre.
Vikt: Hanhundar 18-20,5 kg, tikar något mindre.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden
av avvikelse
- underbett
- överbett
- nostryffel med annan färg än svart
- päls som på vuxen hund inte är rent vetefärgad
- nervositet

DISKVALIFICERANDE FEL:
- gula ögon
- matt, tjock, ullig eller bomullslik pälsstruktur
- vit pälsfärg; brun pälsfärg

NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har
anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa
och sundhet.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade
och normalt belägna i pungen.

Text hämtad från www.swtk.se