Några
dagar tidigare än beräknat, födde Lotta två
små efterlängtade valpar. Men dock inte helt utan komplikationer.
Natten till fredagen den 7 januari föddes först en liten
tik.Timmarna gick men valp nr2 hade inga planer på att födas.
Lotta hade värkar varje halvtimme, men inga krystvärkar.
Efter konsultation med Bagarmossens Djursjukhus, beslutades till
slut att vi skulle åka in. Det
hade då gått nästan 5 timmar sedan tikvalpen föddes
och vi var nu helt säkra på att den kvarvarande valpen
var död. Lotta började nu få krystvärkar, men
ingen valp i sikte.
Bilresan in till djursjukhuset blev jobbig för Lotta, då
hon hade regelbundna krystvärkar utan någon valp kom,
samtidigt som hon ville ta hand om sin lilla tikvalp på bästa
sätt.
Väl framme gjordes en grundlig undersökning av Lotta där
man veterinären konstaterade att ingen valp var på väg
ut. Han kunde heller inte känna ngn valp i buken och ville
därför röntga Lotta för att se att det verkligen
fanns en valp till. Röntgen visade det vi var säkra på
sedan tidigare, att det förstås var en valp kvar, men
den låg långt upp i magen, dvs ingen valp hon borde
kunna få ut själv på egen hand.
Planen var att ge Lotta en värkstimmulerande spruta för
att se om det kunde hjälpa till att få ut valpen, om
inte det hjälpte skulle hon snittas. Men först skulle
hon få dropp för att orka med ett eventuellt urkrystande
av valpen.
Mer än så han vi inte.
7-10min med dropp i väntan på den värkstimulerande
sprutan, krystade Lotta plötsligt ut valpen själv ändå!
Alla i rummet, inkl. veterinären, blev totalt överraskade.
Inte nog med det, den lilla hanvalpen som vi nu väntat på
i 6 timmar, LEVDE!!! Och var riktigt stark!
|
Tikvalpen,
som har en mörk mask, 2 dagar
|
Hanvalpen,
ngt ljusare mask, 2 dagar
|
5 dagar,
hanvalpen drar ifrån i storlek
|